Ny stil och bort med ull - en pälsnörds tankar och funderingar

Favoritullkniven Groomer DK

Bestämde mig för att grabben ska få en ny stil. Oftast låter jag min hane ha ganska mycket päls. Han har fantastisk päls som håller ihop även när den blivit riktigt lång. Färgintrycket kan förändras på en del hundar när pälsen mognat av, men på min hane så är fördelningen mellan svart-vitt-svart på hårstrået i stort sett det samma genom alla pälsstråets faser. En annan hund jag trimmar växer den vita delen av strået mycket mer i pälsstrået senare faser och det gör att hunden blir mycket ljusare i stråets äldre faser och därför föredrar jag att trimma den hunden oftare. Det är alltså flera olika saker som avgör hur ofta jag tycker att jag bör trimma en hund: färgintryck, hur pälsen håller ihop, hur kvaliteten på strået upplevs och såklart hundens konstruktion. 

Övergång i skapande

Nu har jag dock fått för mig att låta grabben testa en kort tight look. Jag kommer att korta ner intervallerna mellan trimning för att få fler och kortare lager. När jag har kortare lager får det inte finnas längre strån av ull som gömmer de sträva stråna, samtidigt som jag inte får ta bort all ull. Det blir en balansakt, men eftersom vi inte siktar på några tävlingar framöver så spelar det mindre roll om jag gör några misstag. Päls växer ut igen. Min hane slutade jag ta ull ifrån för ganska länge sedan, helt enkelt eftersom det inte behövdes längre. Nu såg jag att hans ljusa ull lyste igenom så det var faktiskt läge att ta en del. 

Jag har flera olika knivar som ska ta bort ull, men ständigt återvänder jag till Groomer DKs classic fine. Den är verkligen suverän. Den skär inte och den är effektiv. Bara man lägger den rätt så kan vem som helt lyckas få bort ull med den. Har man ett ullmonster behöver man börja med medium för att sedan gå ner till fine. Jag har tidigare testat med Greyhound Easy grip men tyckte att den var svår att få bra grepp på och den skar strån och hade vassa tänder som faktiskt kan gör illa hunden om man inte är säker på handen. Jag vet dock att det finns många som är väldigt nöjda med den och kanske skulle jag lyckas bättre med den nu, men jag ska be en vän att slipa ner piggarna på tänderna innan jag testar igen. Jag har också relativt bra erfarenhet av Macknyfe fine (den gula) som också är "pre dulled" men den får man nästan inte tag i längre och vad jag har hört så har de slutat tillverkas. Min gula Macknyfe är dock super till att plocka öronen med och det finns även en detailer i samma utförande. Om man lägger den ner så fungerar den också utmärkt till att ta ull med. Det är alltså hur man vinklar en kniv som avgör vilken funktion den får, drar ull eller plockar strävt. 

På bilden ovan så kan ni se att hunden inte är rakad i fronten, för det struntar jag oftast i när jag inte ställer ut. Ni kan också se att den så kallade övergången mellan det plockade partiet och det som ska rakas i princip är sömlöst och det är så jag vill ha det. Det ska alltså inte vara några skarpa kanter mellan klippta och plockade partier, iallafall enligt min åsikt. Nu har jag tagit päls även högst upp på hunden topline men om jag ställer ut så låter jag oftast pälsen bli gradvis kortare från toplinen ner mot övergången mot det rakade. Det skapar en tydligare topline, speciellt om jag låter den tona ner ju längre bak jag kommer på hunden. Som alltid så är lagom bäst. Har man en hund med bra resning får man inte spara för mycket för då kommer hunden att se framtung ut, speciellt om man har mycket brösthår. En hund med kort hals får man passa sig för att bygga på mycket päls på halsen på, eftersom det skulle kunna bidra till att få hunden att se halslös ut. Hundens konstruktion avgör alltså hur vi bör trimma. Det finns alltså inte ETT sätt som passar alla, iallafall inte om vi talar om utställningstrimning. 

I höstas hade tog jag och kollegan Carola Sabel på Kennel Cubits hit Vidar Anderssen (schnauzerspecialist, FCI-domare och schnauzeruppfödare) för att leda en trimkurs. Det var en ögonöppnare att få en gedigen genomgång av rasstandard uppföljd av praktiska exempel på hundar. När man väl lärt sig grunderna i hur man drar päls, bör man lära sig standarden och sedan skaffa sig en blick för hur man trimmar efter sin hunds konstruktion, så tänker iallafall jag. En annan uppfödarkollega sa en gång att en skicklig trimmare behöver ha en konstnärsblick, för att se hur det ska bli. Man behöver kunna se var man vill komma och sedan börja jobba med duken så att säga. 

Min väg till att bli trimmare har gått och går långa och vindlande vägar. Jag har mycket att tacka vännen och uppfödaren Maria Ringbom på kennel Pinnsveins att tacka för. Hon har lärt mig nästan allt jag kan. När jag var nybliven schnauzerägare kände jag först att det var svårt att få lära mig någonstans och det var utifrån det som Maria och jag började göra filmer ihop. När Maria lärde mig om trimning på min hund och sina hundar så filmade jag samtidigt och ställde alla frågor jag hade. Vi ville att det ska vara lätt för människor att hitta till vår ras och att man inte ska bli avskräckt inför pälsvården. Alla filmer från vårt projekt hittar ni på YouTube. Sök på trimma schnauzer och Sara Berg så bör ni hitta dem. 

Nu känner jag att jag kan det grundläggande inom trimning och har börjat grunna på standarden för rasen och hur jag ska trimma i förhållande till den, utifrån varje hunds konstruktion. Svårigheter jag möter är att varje hund har inte lika många strån per hudyta och att en hund med färre strån per follikel och ytenhet är svårare för man har inte lika många strån att jobba med och det blir svårare att dölja misstag. Min hane har tex oftast två och ibland tre sträva strån i varje follikel och folliklarna sitter tätt, det gör det lätt att fixa till eventuella misstag. Andra hundar jag trimmat har andra förutsättningar som sätter färdigheterna på prov. Det är lättare att få ett lyckat resultat på en hund med mycket päls upplever jag. Och andra sidan så påverkar också återväxthastigheten. Min hane växer päls långsamt jämfört med min tik och vi behöver ha koll på tillväxten om vi vill ställa ut våra hundar i deras bästa päls. Jag skriver upp i kalender när jag trimmar och vad jag gjort. På så vis lär jag mig vilka tidsintervaller som fungerar. 

En viktig tidsaspekt är hur lång tid det tar för att ett nytt strå ska komma ur follikeln. Från det att man dragit strået dröjer det ca 3 veckor innan ett nytt strå försiktigt sticker upp ur huden. Därför behöver man starta en päls i omgångar så att den alltid har nya strån. Man behöver lära sig om hunden behöver trimmas varje vecka, varannan vecka och det är individuellt för varje hund. Så, hur ofta vill du ha ny päls? Hur fort mognar din hunds strån av? Hur kort och tight päls vill du ha? Svaren på de frågorna behöver vägleda dig i din trimning. Detta gäller om du vill jobba på en utställningspäls som är rullande. 

Man behöver inte alls gå in på djupet på det här viset om man ska vardagstrimma sin pälskling. Man kan absolut bara ha sin fina gulliga schnauzer och trimma den några gånger per år och då bara dra av allt och sedan växer det ut igen. En schnauzer mår bäst av att trimmas men det finns de som klipper sina hundar också och jag tänker att vi behöver vara ödmjuka inför att vi alla fattar olika beslut om vad vi tycker är bäst. Innan man sätter saxen/klippmaskinen i sin hunds päls tipsar jag dock om att man undersöker vilka effekter klippning kan få på en päls. Det viktigaste är dock att man förstår att med en schnauzer i familjen så innefattas ett visst mått av pälsvård, oavsett om man trimmar eller klipper, för att hunden ska må bra. 

#trimning #trimmaschnauzer #pälsvård #ull #ullkamning #groomerdk #ullkam #ullkniv #schnauzer #standardschnauzer