Trimmaschnauzer

Idag har valparna flyttat ut i köket. Livet i valplådan i sovrummet blev för trångt och jobbigt. Ybbe visade tydligt att det var mycket trevligare med bebbarna i köket. Jag tog med valplådan, skruvade bort ena nederstycket och bäddade med fällar runt om och ställde upp en valphage runtom. Utrymmet har fyrdubblats och jag misstänker att jag kommer att få köpa en till valphage att förstora med innan de flyttar till sina nya hem. Tio valpar tar rejält med plats.  Förutom nytt plejs har de även fått smaka kött idag. Orange och Lime blev så till sig att de åt tills de somnade i matskålarna. Lime hoppade över valpmaten och tog mamma Ybbes mat. Alla har smakat och blev så klart mer eller mindre insmorda i kött.   

 När jag köpte min första hund, Baggis, hade jag inga som helst planer på vare sig utställningar eller ännu mindre uppfödning. Det var en slump som gjorde att jag engagerat mig mer och mer i hundvärlden. Det är en fantastisk ras jag ramlade in i och underbara individer jag fått in i min familj. Jag skulle säga att hela familjens liv blivit kärleksfullare, roligare och fått mycket högre kvalitet.  När jag skulle köpa hund sa maken bestämt ifrån då jag nämnde en ras jag växt upp med. Maken ville att vi skulle göra allt för att minska risken för höga veterinärräkningar och nämnde fem raser han tyckte att jag skulle vilja mellan. Jag tyckte att argumentet var vettigt och började läsa på. Jag föll som en fura för schanuzerns rasbeskrivning och sedan var det bara att försöka hitta en uppfödare som skulle ha valpar och och ville sälja till mig. Rekommendationer skulle man ha och som tur var fick jag fina rekommendationer och telefonnummer av en lärarkollega, tillika uppfödare och på den vägen